Att leva med kroniska smärta

Jag lyckas inte få ihop livet. Lyckas inte göra mitt jobb längre. Lyckas inte träffa människor. Lyckas inte ens vara ledig ordentligt.

För att tanka energi måste jag vara aktiv och ha värdefulla relationer. Kan inte vara aktiv på grund av min smärta och kan inte skapa relationer på grund av min hjärntrötthet. Jag passar inte in någonstans.

Moment 22.

Blir alltid missförstådd eller daltad med. Flytande, alltid där men alltid utanför.

Som om de enda alternativen relationsmässigt är att hjälpa mig praktiskt eller psykiskt. Hela mitt “jag” har kokats ner till ett sjukdomsfall.

Knappt jag själv kan beskriva mig annorlunda längre eftersom ingen vill höra, ingen är intresserad av att lära känna mig.

Ganska säker att det inte bara gäller mig, det är svårt för många att skapa relationer som vuxen. Är bara strax över trettio och redan fullkomligt slutkörd. Utanför.

Det ska inte vara så här svårt redan nu.

[Red Menive]

Hej jag lider också av kronisk smärta och trötthet. Jag orkar inte göra allt andra gör och känner mig utanför för att jag inte gjort allt man “ska” ha gjort i livet. Jag vill så förtvivlat ha en vän att prata med men känner att kraven är för höga och att jag måste vara glad och trevlig hela tiden. Och de kommer inte förstå min trötthet utan kommer att tjata om att jag måste göra saker jag inte orkar.

Jag är här. Prata med mig.

Förstår precis vad du menar. Jag älskade att dansa och fula mig. Jag älskade att spendera tid utomhus. Nu går det inte längre. Bara att planera en sak gör mig helt färdig. Att sitta för länge gör att jag stelnar, att röra på mig som träning eller städning ger mig ryggskott. Sen nervsmärta ovanpå det och utmattning. Jag är totalt slut. Grusiga ögon och mjölksyra i musklerna när jag vaknar. Skitkropp. Skitliv.

Min plan är att sakta men säkert ta mig närmare naturen genom att bo närmare skog och hav. En stuga eller mindre hus är min dröm för mitt nuvarande tillstånd. Hitta ett jobb som inte är heltid. Något som genererar pengar utan någon större ansträngning.

Det enda som är svårt att planera in är hur man skaffar vänner. Hur skapar man starka band utan aktiviteter? Människor vill ju mötas och göra saker ihop. Det vill ju jag med till viss del men jag kan inte. Jag behöver ha människor som kommer till mig. Eller som nöjer sig med att bara prata.